Nunnee

Den här bilden bara skriker glädje :)

Jag börjar inte gråta över spilld mjölk precis eller nått sånt ich, gråter väldigt sällan faktiskt. Och när jag väl gråter gör jag det för att någonting verkligen har gjort mig ledsen. Så de gånger jag faktiskt gråter från hjärtat är när jag är osams med någon av mina vänner. Det är det jobbigaste jag vet. Även fast jag vet att det inte är en stor grej, så kan jag ändå tänka att jag kanske sårade min vän och det är det absolut sista jag vill göra. Och när jag är osams med en vän är det oftast pga ett missförstånd. Men det som jag blir mest ledsen för när vi bråkar är att jag kanske ska förlora den. Eller jag kanske ska säga att det är det jag är mest rädd för.
Man är ingenting utan sina vänner.

Sen skulle jag också gråta om någon nära mig skulle dö..  Det vill ingen. Och jag skulle dö av salt/tårar-förlust om den jag älskar mest på jorden skulle dö.

PEACE

Kan inte säga mer än vad den här bilden visar. Det som får mig att må bättre är just mina underbara vänner, Antonio, Fatima, Annica, människor från kyrkan! NI gör så att jag orkar varje dag :)
Kärlek till er ♥

När man var liten och inte ett enda bekymmer.. ich